Jag har en dålig vana när jag är arg eller bestämd, jag pekar med pekfingret och säger "tex. fy så får du inte göra" som jag har ärft av min mamma. Jag avskydde det där pekfingret och ville många gånger bryta av det, men nu är jag lika dan själv. ( Man tar efter sin mamma sägs det.) Och baby kommer nog känna likadant i tonåren. Men nu som liten plut har hon redan tagit efter pekfingret. När jag eller Stefan säger till henne tex. Nej Alexandra, rör inte den, akta där, så får du inte göra ect ect .. så drar hon fram sitt lilla pekfinger mot en och tittar på en med en bestämd blick och sen börjar hon flina. Hon ser så rolig ut så det är svårt att hålla sig för skratt, och då tycker vårt lilla busfrö att hon är jätte klipsk och rolig!
Men vi måste bli bättre på att hålla masken, för det är ju lite trots i det trots allt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar