Fredags kväll.

Barnen ligger ihop kurade i soffan och sover sött. Jag och Stefan har suttit och garvat hysteriskt åt en film. Se den, Dinner for Schmucks! Den är så rolig, fin, helt störd. Tog en paus från tv en stund för den var så pinsam. Vet inte om vi har dålig humor eller är sjukt trötta men det var länge sen jag garva så här mycket åt en film.

vatten ballonger.

Vaben fortsätter här hemma och roar vi oss för tillfället med vatten ballonger. Lite roar både liten och stor. Barnen är så ivriga att vi hinner inte ens knyta ballongerna först utan vattnet spruttar ut som en fontän och det får gullungarna att skratta som bara den! Om och om igen.. åhh detta får mig att längta ännu mer till sommaren.

lite fint inför helgerna.

Jag fick blom checkar av min fina pappa förut så nu står det färska blommor här hemma varje fredag. Härligt! Säsongens blommor och Babys favorit färger, rosa och lila.

London!

I am back!

Ja, nu kör vi igen. Jag kollade in min gamla blogg (bloggen innan den här) och känner saknad för att skriva. Även om jag känner att tiden inte riktigt har räckt till på sistone så får jag börja ta mig tid igen. Vill kunna blicka tillbaka och minnas allt, oss, våra perioder, våra dagar. Även om det oftast inte skrivs så detaljerat så väcker det minnen i mig, det var den dagen. Så i am back!

Vi har inte riktigt hunnit greppa att det är ett nytt år än. Starten efter jullovet har inte direkt varit tummen upp. Hann med tre dagis dagar sen har det bara varit vab. Och jag själv har bara hunnit med två dagar på min nya utbildning i Danderyd. Känner mig lite stressad på den punkten, men har bokat in pluggkväll med Adela och nästa vecka blir det råplugg för att komma ikapp. Men nu under alla vab dagar hittar vi våra knep att göra sjukstugan lite roligare här hemma med bak, dans, sång, bus och en ny favorit: måla ballonger!

Sen har jag och älsklingen fått en underbar lång weekend i london som jag självklart kommer slänga upp ett inlägg om även om de dagarna inte går att beskriva. Det var piss jobbigt att lämna barnen men egentiden var inte överskattad. Det var nog jobbigare för mig än barnen som har blivit härligt bortskämda hos mormor och morfar Olle. Speciellt Alexandra har uppskattat dessa dagar med sin favorit mormor och hon har noggrant uppdaterat oss om dagarna vi missat.

Borta bra, men barnen bäst! På flyget hem hade jag en bild av att Matteo skulle vara jätte sur på mig då han inte velat prata med mig på telen när vi var iväg, men direkt vi sågs flög han upp och gav mig en bamse kram. Man hade inte ens behövt muta dem med alla presenter vi köpt, var nog mera för vårat eget samvete, hehe. Väl hemma igen har Matteo hängt på mig som ett frimärke. Inte nog med att man har varit borta har lillgrabben haft hög feber och öroninflammation, stakarn. Men baby är i alla fall en liten solstråle här hemma som gör denna vab 10 gr roligare!