Är det någon som har en två-åring?

Då kanske han/hon också kommit in i min-åldern. Då kan ni tänka er vilket krig det var mellan två flickor i ica kön nyss. Båda hade en varsin godis påse och satt och skrek min min min till varnadra. Vem kunde högst, vem gav sig först. Båda, och ingen. Lika envisa. Det är lite roligt, ena sekunden delar baby glatt ut spadar till alla i sandlådan och nästa heter allt min min min. Man får handskas olika i alla situationer och platser. Men jag har läst någonstans och hört om många gånger att när någon sak verkligen är dens och barnet inte vill dela med sig, låna ut ska man inte tvinga barnet att låna ut sin leksak. Ett barn som ofta tvingas låna ut sin saker blir snål som vuxen. Men jag tycker baby är väldigt duktig på att dela med sig utan att vi säger till, ger bort sina leksaker till främmande ungar, vill leka tillsammans och delar broderligt med Matteo om allt. Förutom hennes tågbanna, det är ett förbjudet område för lillebror tycker hon och så låter vi det vara. Sen kan det nu dyka upp situationer som i lekparken när alla gungorna heter min min min. Då får man prata en liten stund med baby om att i parken är leksakerna parkens saker och alla barnen får leka med dem. Ja då väljer baby en gunga som får heta min min min en liten stund, när hon har gungat klart ropar hon till någon annan unge "din tur" och leker vidare med något annat. Då kan jag inte hålla mig för skratt. Ja alla tillfällen har sin strategi! Och det känns skönt att veta att man inte är ensam, har träffat ett tio tal mammor och barn i min-åldern de senaste dagarna. Är lite roligt när de sätter igång med min-andet och sen någon minut senare delar de och leker tillsammans nästan i knät på varandra. Skulle så gärna vilja veta vad som försigår i huvudet på de små just då!