snap out of it

När jag vaknade här imorse har kännt ett tag nu hur det har börjat spricka, men idag sprack bubblan. Åh gud vad skönt med lite insikt! Det är inte bara det att jag märkt att jag har blivit familjecentrisk utan både jag och Stefan är på väg att bli till svenssons svenssons. Man är på väg dit man lovade sig själv att aldrig hamna. Och nu är det inte detta med hus, hund och volvo jag pratar om för de har vi inga utan att man är någon annan än sig själv, man lever enligt mönstret. Man gör allt det som förväntas av en, gör (nästan) allt så som det "ska" göras blivit så hjärntvättad av allt runt omkring. man försökte bli vuxen men blev någon annan. Kanske därför jag och Stefan gått och spyt skit över varandra på sisstonde. Vi båda är överlyckliga över barnen och allt vi har men vi ville så mycket mer, leva på ett annat sätt än så här. Jag ville visa dem livet, världen .. och nu ska vi på värsta svensson semestern. Whats that? man har blivit så jävla feg, anntagligen med all kärlek kommer lika mycket rädsla att förlora... Så därför lever man i denna trygga lilla bubbla. Och anntagligen därför Stefan skolkade hela veckan från jobbet, trött på jobba 5 ledig 2.